Hej Sofia! Har du möjlighet att skriva om överträning, ortorexi eller en osund syn på träning. När vet man att det har gått till en överdrift? Hur påverkas kroppen osv? Självklart! Ja, när vet man egentligen att ens fokus på hälsa, träning och/eller mat har gått till överdrift? Det är en stor och svår fråga. Jag tror att en av de första varningssignalerna är när allt handlar om att vara perfekt. Att kompensera när man gått utanför reglerna man satt upp för sig själv. Att straffa sig när man "misskött sig". Att undvika sociala sammanhang för att man inte vill "förstöra" sin träning eller kost. Att känna att man måste ut och springa bort något man ätit. Att börja ljuga om vad eller när man ätit. På samma sätt som att träning och nyttig mat kan vara något som stärker, så kan det även vara något som bryter ner. Det går att försöka bli FÖR hälsosam - och det kan leda till psykisk ohälsa. Det sägs att ungefär var tionde person som är sjuk i anorexia dör, men ingen vet hur många som egentligen drabbas. Det man vet är att ätstörningar kan vara livsfarligt. Du bad mig skriva om överträning, ortorexi och en osund syn på träning. För mig är de tre olika varandra och bor i olika kategorier. En osund syn på träning kan nog de flesta ha, utan att det blir just något mer än så. En osund syn på träning kan egentligen vara både överdriven träning och ingen träning alls. Överträning är något som drabbar många, men som få pratar om. Det är kort sagt när kroppen blir nedbruten av träningen och man upplever symtom som minskad prestationsförmåga, apati och ont i muskler och leder. Bland annat. Och ortorexi, denna form av ätstörning som ännu inte är en egen diagnos, trots att så många (jag vågar påstå att det är många) om drabbas. Ortorexi brukar beskrivas som "tvångsmässigt hälsosam" och är en fixering vid allt som är nyttigt och hälsosamt. Det finns så mycket att skriva om det här och jag fortsätter i flera inlägg. Vi börjar såhär. Min lillasyster drabbades av ortorexi i tonåren och hon var så förbannat modig och delade med sig av sin historia i våras. Läs hennes berättelse HÄR och HÄR. Dela gärna med er av tankar och erfarenheter kring detta!
