Jag betraktar min dotter och inser att hon är så hälsosam man kan vara, utan att ens försöka. Hon låter sina känslor ta plats och uttrycker dem rakt ut - utan att censurera. Humöret svänger lika snabbt som det kommer. För henne finns bara nuet. Hon är glad, sedan ledsen, sedan glad igen när det händer. Hon rör sig obehindrat, krälar, kryper, går, sitter på huk, klättrar och undersöker. Hon (och alla barn) är ju hälsa (hälsosamma). De stressar inte, tar sig tid att betrakta och undersöka. De är i sina känslor utan att stänga av eller anpassa sig. De säger som det är, de frågar när de undrar något och de är tydliga med vad de gillar och inte. De utgår från sina behov och ser till att få dem tillfredsställda. De sätter sig själva först och låter alla känslor ta lika stor plats. De är precis som de är. Tills vi i vuxenvärlden lär dem att bli annorlunda, att stänga in, stänga av och tona ner. Ta mindre plats! Inte vara till besvär. Tills vi lär dem att man ska göra saker på ett visst sätt och inte vara så förbaskat känsliga. Då har vi inte ens pratat om deras naturliga språng och sätt att använda hela sin kropp. Vi behöver inte söka inspiration hos fitnessmodeller och kändisar, vi har den i barnen i vår närhet.
