Ungefär såhär såg jag ut innan, och i början, av min promenad idag ↓ Var rätt less. Slutkörd, omotiverad och lite gråtmild. Tung är ett bra ord att beskriva det. Tung i själen, tung i andetaget och tung i huvudet. Ungefär så. Så jag samlade ihop de få krafterna jag hade och gick ut. Det började nästan genast att ösregna, men kändes ändå uppfriskande. Som att mitt trista mående regnade bort. Och så fick kroppen röra på sig. Jag promenerade raskt och valde vägen in i skogen. Drog djupa andetag och fick in ny energirik luft i lungorna. Efter promenaden så blev jag människa igen. För det är ju så att vi (nästan) alltid mår bättre efter att vi rört på oss. Oavsett om det är att byta om och träna, gå en promenad eller lyfta något tungt (min favorit mot ångest) så mår vi bättre efteråt. Ibland bara lite bättre och ibland känner vi oss som pånyttfödda. Det är bra att påminna sig själv om det ibland.
