Jag klev in på gymmet utan tankar i huvudet. Packade in grejerna i skåpet. Övningarna visades. Klockan startade, vi var igång. Knäböj med kettlebell. Kastade medicinboll högt upp på väggen. Smällde repen i golvet med all kraft jag hade. Air bike, roddmaskin, benböj igen och klättrande planka. Upplevde fokus och total närvaro. Kroppen gjorde. Tankar om att avsluta efter två varv kom. Rösten i huvudet mötte upp genom att säga att det är helt okej om du inte vill fullfölja. Då blev det plötsligt ointressant och det blev enkelt att fortsatta lite till. Frågade min kompanjon hur mycket som var kvar. Två övningar, vila och ett varv till - det kan jag klara av sa rösten snällt medan pulsen lugnade sig. Fortsatte mata på. Kände benen dra ihop sig av trötthet. Känslan i kroppen var belåten. Rösten hejade. Känslan av att vara totalt genomkörd belönade. Tänker på hur viktigt det är att välja rösten i sitt huvud under ett träningspass. Att man är uppmuntrande och säger sådant som motiverar. Det blir en jädra uppförsbacke om man tycker att träning är jobbigt och svårt att motivera sig till om man samtidigt säger till sig själv hur dålig, värdelös och svag man är samtidigt som man håller på. Välj vad du säger till dig själv och försök att styra åt det som motiverar och hjälper dig framåt, som stärker istället för stjälper. Läs mer: 10 saker som irriterar mig
