Jag provade två nya gruppträningsklasser i måndags. Jag antar att vi är många som gör det den här perioden - provar ny träning i och med den nystart som hösten kan kännas som. Och det slog mig igen hur förbannat viktigt det är att man tillåter sig att starta mjukt. Såhär: Klasserna innebar tunga lyft och nya rörelser i sidled. Uppmaningen från instruktören var att ösa på vikterna och att höja tempot, men jag gjorde tvärtom. Jag körde med medvetet lättare vikter än jag vet att jag klarar och jag lät tempot vara långsammare. Och det är just det som är att starta mjukt. Det var min första gruppträningsklass sedan en bra bit innan graviditeten. Det var det längsta träningspasset (i och med två kortare klasser) som jag gjort sedan innan graviditeten. Och jag har inte tränat speciellt mycket i sommar pga värmen och icke existerande lust. Det hade då varit vansinnigt att pressa på kroppen med svintungt och svinsnabbt direkt. Det vore så dumt att kasta mig in och kötta allt jag kunde. Det vore inte att starta mjukt och det vore som upplagt för dåliga saker. Det är väl det här jag vill belysa. Om du som jag börjar ta upp träningen igen efter ett uppehåll: låt det ta sin tid. Håll igen i början. Ta inte i allt du har. Lyft inte så tungt du kan. Spar på krutet. Låt kroppen komma in i det. Starta mjukt!
