Förlåt för svordomen i rubriken! Jag körde ju ett hårt träningspass på Night Fight förra veckan. Hade noll förväntningar på mig själv innan eftersom det är det första hårda träningspasset som jag kör sedan ... ja, egentligen sedan innan graviditeten. Har ju varit aktiv hela tiden men de hårda "svettastaisådusprickergealltduhar"-träningspassen har lyst med sin frånvaro. Och det är det jag vill prata om - vardagsmotionen har gjort mig så jädra stark! Jag blev både överraskad och tacksam när jag tog mig an passet som Alexandra kallade för "grispass" och upptäckte att jag orkade allt! Inte nog med att jag orkade allt, jag orkade pressa på och jag orkade utmana. Och kroppen kändes stark! Att få den responsen gör mig så fruktansvärt glad och visar ändå vilken magi ett aktivt liv gör. För faktum är att jag tränat litegrann då och då det senaste året (efter förlossningen) men det jag gjort absolut mest är att använda min kropp i vardagen. Promenerat. Cyklat. Sträckt ut. Yogat korta stunder. Lyft mitt barn hundra gånger om dagen. Burit mitt barn. Och så vidare. Det stärker det jag tror på och vill förmedla. Hellre bygga en livsstil där vi rör på oss litegrann hela tiden i vår vardag än att kötta stenhård träning på gymmet några gånger om året.
