Såhär när det är full uppladdning inför OS och Vasaloppet kändes det kul att ta tidsmaskinen tillbaka till mina år i skidspåren! Mina föräldrar tog med mig till IFK Hedemora Skidklubb när jag var 4-5 år gammal och vi blev fast. Därefter handlade nästan hela min uppväxt om längdskidor och allt som rör denna otroliga sport. Varje helg spenderades på tävlingar, varje sommar innehöll roliga sommarläger och höst /vår innebar tung barmarksträning. Hela familjen levde för och med skidklubben tillsammans med likasinnade vuxna och barn. Det blev en väldigt fin gemenskap som också gav stor trygghet. Eftersom vi tuffade runt tillsammans flera gånger i veckan på träning och tävling så fanns det alltid vänner och extra vuxna nära. Jag tävlade tills jag var 16 år gammal och det naturliga vägvalet att satsa på elitåkning eller inte kom. Jag övervägde att köra på det spåret och därmed göra hela grejen med skidgymnasium och testa lyckan som elitidrottare, men det var ändå ett relativt enkelt att avstå. Kände inte att livet som elitsatsande var för mig och kände att mycket annat lockade: som ... killar ... fest ... och framförallt att flytta till USA och jobba som Au Pair så fort jag bara kunde efter gymnasiet. Att leva så strikt som det krävs för att lyckas var helt enkelt inte min grej. Jag är så enormt tacksam för att ha vuxit upp på det här sättet. Trots att skidåkningen innehöll tävlingar och därmed prestation så byggde de ett väldigt avslappnat och naturligt förhållningssätt till kroppen, träning och att röra på sig. Behovet av att använda kroppen sitt i ryggmärgen och handlar om grundläggande behov, inte yta eller prestation och det är jag övertygad om att de här åren lade grunden för. Om jag ska beskriva trygghet från min barndom med ett ljud så är det längdskidor och Vinterstudion på TV, finns inget tryggare än det <3 Var väldigt stolt över de pokaler och medaljer som samlades ihop över åren. Hahaha <3 mitt i ett "värma kalla händer"-studs. Suddig bild men vad gör man inte för ett idolkort med självaste Gunde <3 Då och då tog man sig upp på prispallen. <3 Vilket ljud skulle du beskriva trygghet från barndom med? 🥰
