För ett par veckor sedan började vi med en ny följetongen här i bloggen, nämligen ”Veckans läsarberättelse”. Det är alltså någon av er läsare som tar ordet och delar med er. Vill du bidra med din berättelse? Maila till info@ptfia.se och märk mailet med ”Veckan läsarberättelse”. ______________________________________ Här är veckans läsarberättelse från Joanna Halvardsson. "Som 14 åring fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Det var väldigt skönt, för äntligen förstod jag varför jag inte alltid fungerade som andra förväntade sig att jag skulle fungera. Men när jag fick diagnosen så var det redan för sent - det hade redan gått så långt att jag hade försökt att ta mitt liv för första gången. De närmaste 10 åren skulle bestå av utanförskap, mobbning, övergrepp i skolan, självmordsförsök, psykoser och x-antal inläggningar på psyket. Men ändå lyckades jag på något vänster konka mig igenom skolan. När det var en månad kvar i gymnasiet så blev jag och mina föräldrar inkallade till rektorn och fick informationen att jag inte skulle få några slutbetyg. Anledningen till detta var min höga frånvaro p.g.a. mina inläggningar på slutenpsykiatrin, men det var inget jag accepterade. Man försökte trösta mig med att jag skulle få ta studenten och springa ut som alla andra, men jag skulle få lite streck i mitt betyg. Men när jag bestämt mig för något så ger jag mig inte förrän jag lyckats, så jag informerade min rektor om att jag ville ha en lista på exakt vad jag skulle behöva göra för att få slutbetyg. Man försökte få mig att förstå att det var omöjligt, att det inte fanns 48 timmar på ett dygn. Men till slut fick de ge mig den där listan. Så en timma innan slutbetygen skulle sättas så lämnade jag in min sista uppgift och jag gick ut gymnasiet med slutbetyg, fast att det var omöjligt! Just då fanns det 48 timmar på ett dygn. Och hade jag inte haft Aspergers syndrom så hade jag aldrig klarat det, för jag plockade fram min Asperger superkraft. Den där förmågan att kunna fokusera på ett sätt som andra inte kan, när jag vet exakt vad det är jag ska göra. Och då går det snabbt, utan att bli slarvig. I dag har jag tagit körkort, utbildat min till journalist och driver eget företag och åker runt över hela Sverige och föreläser. Jag har valt att dela med mig min historia för att jag vill ge andra hopp och öka öppenheten kring psykisk ohälsa och Neuropsykiatriska diagnoser. Men framförallt för att jag vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder, utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. Jag önskar att fler förstod vilka superkrafter diagnoser som Asperger och ADHD för med sig. Som min kompis sa en gång: "Joanna du har ingen funktionsnedsättning. Du har en funktionsförbättring" Och för mig har det med tiden blivit så för att jag hittat styrkorna med min diagnos och tagit vara på dem." Läs Joannas blogg HÄR! Läs förra veckans läsarberättelse HÄR!
