Som avslutning på temaveckan vill jag lyfta det här med att ge sig själv tom tid. Alltså tid där man inte bokar in någonting och inte har en lång lista i huvudet på saker man borde hinna avverka innan dagen tar slut. Tom tid. Det om något är återhämtande och för guds skull VIKTIGT. Att låta en söndag få vara en söndag så som den var tänkt en gång i tiden. En dag där man ... är. Låter andan falla på. Lusten styra. Vad känner jag för? Vad behöver jag? Såklart utifrån de förutsättningar som råder och har man familj osv får man synka ihop, men tänk så fint att ge sig själv och hela gänget utrymme att bara vara, tillsammans och på varsitt håll. Tänker på det här med jullovet och mellandagarna som ju ändå är relativt inom räckhåll - har man möjlighet att ta det som vilodagar så GÖR det. Med vilodagar menar jag att befria sig från så många måsten som möjligt, kanske låta bli att träffa alla man vanligtvis träffar för att få landa lite, öva på att ibland skippa alla projekt man automatiskt gör, kanske ta dagarna till att vara spontan om det annars är väldigt inrutat och planerat eller tvärtom - kanske ta dagarna till att göra allt det där hemma som man annars går och tänker att man ska men som aldrig blir av. Tänk om årets julledigt faktiskt kan innebära ledigt på riktigt?Värt att fundera över redan nu och isåfall göra det som behövs för att det ska bli så. En julpaus på riktigt helt enkelt. Läs även: Några ord från julvilan!
